Så nära – ändå så långt bort

Den nittonde augusti tog jag den här bilden. Jag missade gryningen med en försmädlig halvtimme eller så, och lyckades aldrig klämma in ett försök till att hinna ner till stan ensam med kameran före soluppgången. Men en tidig morgon med ett yrvaket, vänligt och milt ljus var det i alla fall, och kajen var precis så där blankslitet mjuk som den ser ut, nött av generationers fötter genom sekler och åter sekler.

Nittonde augusti.

Nu är det den tjugosjätte… nej, tjugosjunde, september. Jag är i Sverige, det är höst, min arbetsplats befinner sig i obeveklig organisatorisk upplösning och den tidiga morgonen, blott 39 dagar och 200 mil från här-och-nu, känns oändligt avlägsen.

Annonser

2 Responses to Så nära – ändå så långt bort

  1. Helene skriver:

    Jojojo, kom kom på träff! Hoppas du kan 😀 Vore superduperskoj!! Hoppas den andre hälften ger med sig 😉 Jag ska på träff på lördag den 3:e, på min träff den 18:e då och sen Handarbetas 24-25 okt… Blir tätt mellan ggr *s*

  2. […] 2009 ett bedrövligt fotoår, måste erkännas. Trots trevligt fotouppdrag, och alla möjligheter i världen. Vet inte om det är jag eller kameran, eller om vi båda börjar bli gamla och skröpliga. Ser […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: