Ett beseglat öde

Så var mitt öde då – äntligen? – beseglat. Inte med en kyss direkt, men väl med ett eftertryckligt klick på bekräfta-knappen. Jag hade väntat mig en suck av lättnad, och en sjutons-järnvikt få imaginära vingar och flaxa iväg från mina späda (nåja) axlar. Men jag kände mig mest trött. Det var intensivt skrivjobb – och alltid knepigt att beskriva sina egna förträffligheter… Jag vet inte vad det är, missriktad ödmjukhet, blygsel eller jantetänk?

Jag är inte så orolig egentligen. Öppnas en dörr står dig tusen åter, eller hur det nu var.

”Dä orner säj”, som min kära dekorkollega brukade säga när vi frös arslena av oss i garaget vid Växjö teater, inspekterande den 3 meter långa att-göra-listan och konstaterade att det var flera timmar kvar till premiären. Those were the days.

Men det gör ju det. Orner säj. Det är jag åtminstone säker på.

Annonser

One Response to Ett beseglat öde

  1. Linda skriver:

    Dä gör dä. Och det du skrivit kan du ju få användning för i andra sammanhang. Vilja skicka via mig för kommentar? (bedjande ögon) Det kan ge mig en inspirationspusselbit som saknas i mitt webbplatsproducerande. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: