Om choklad och minnen

Idag har jag utvärderat lusten att äta choklad kontra lusten att skriva om choklad.

Till min stora förvåning fann jag att lusten att skriva ett blogginlägg om min barndoms favoritchoklad, illustrerat med en bild av tre orörda chokladförpackningar faktiskt övervann lusten att slita  av pappret och glufsa i sig en Skotte eller två. Bloggnörderi-faktorn översteg chokorytm-faktorn. Fascinerande. Vem hade trott det?

Men alltså. Titta noga nu, för snart kan de vara ett minne blott: Marabou Skotte. De har varit svåra att få tag på ett tag, och jag vet ingen annan än jag själv som brukar köpa dem, så jag börjar inse att dessa mörka chokladbitar med nougatfyllning, hackade nötter och russin nog av marknadsmässiga skäl kommer att få bege sig till de olönsamma godbitarnas himmel och göra raketosten, Carmen-kexen och Vira Blåtiran sällskap.

Men idag fick jag faktiskt tag på hela tre dyrgripar. Ja, jag hade ju kunnat köpa fler, det fanns säkert 5-10 paket till på hyllan. Men man får ju behärska sig…

(Jag säger inte var jag köpte dem – så kan jag smyga dit igen imorgon, förklädd i trenchcoat och lösmustasch, och köpa de som finns kvar…!)

Åh, jag minns barndomssomrar, min brokiga pippiklänning, mammas och mina utflykter till Tottes i Hurva (fråga inte – Tottes måste upplevas…!) och  traditionsenligt avslutade utflykten med en delad dubbel Skotte i bilen på väg hem. Tjusiga tider. Eller när jag slav… förlåt arbetade på ett pyttelitet telemarketingföretag i ett av Malmös mer obskyra industriområden, (för övrigt med Kirsebergsanstalten som närmaste granne), då det dagliga lunchnöjet var lunchpromenaden till närbutiken för att inhandla en Skotte till eftermiddagskaffet. (Nyttigt? Nej, knappast. Men nu snackar vi nostalgi, inte kalorier, OK?)

Men som sagt. Min högst obekräftade gissning är alltså att Skottes saga närmar sig sitt slut. Jag kan ha fel – det har ju hänt förut – men man vet aldrig. Så om ni ser en oidentifierbar bloggerska i trenchcoat och lösmustasch smyga omkring i trakten av Östra station imorgon, så vet ni vad det handlar om. En alldeles ordinär tripp längs Memory Lane.

Annonser

3 Responses to Om choklad och minnen

  1. ylva skriver:

    *fniss* jag hade aldrig valt bloggen framför choklad, men nostalgi och små promenader kring memory lane är ju aldrig fel :). fast nu börjar jag undra vad jag åt för godis som liten… djungelvrål antagligen *lol*. har iallafall ett minne av att ha matat ålar i en sump med det nu när jag tänker efter. och klubborna på waxholmsbåterna… de där som man fick färgglad tunga av. vad har du gjort *gnäll* ? dragit ned mig i godisnostalgiträsket på det där viset :p.

    kram på dig,

  2. mammamalin skriver:

    Det här är min favorit också! Har alltid trott att jag varit ensammast i världen som Skotte-älskare och oroat mig för att de ska tas ur sortimentet. Som Marabou’s mjölkchoklad med cocos… *snyft* Jag slutar nog aldrig att hoppas på att superäckliga Amigos ska försvinna och Cocos ska ta dess plats…

    Hur som haver…
    Kanske är vi Skotte-älskare en lite hemligare skara? Jag tycker att den alltid har varit svår att få tag i, så förhoppningsvis är dina farhågor inte sanna.

    Nu måste jag bara köpa en Skotte i morgon! Begäret har satt in!

  3. Buckwheat skriver:

    Saknar också Skotte men VAR FINNS DENNA RARITET NU?
    Bort med äckliga Dajm, Japp etc… Vill ha Skotte nu,
    ska nog starta en FB grupp i ämnet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: