The Next Event: Leo Razzak – a complete breath of fresh air

Först hade jag faktiskt tänkt göra ett regelrätt referat av dagens seminarium, skriva det mitt i stormen av tankar och intryck som jag står i just nu, i efterdyningarna av en väldigt, väldigt intensiv dag. Ni vet – så som jag gjorde efter Ordens magi förra året? (Notera särskilt den lämpliga rubriken till inlägget… *ähum*)

Hm. Nå, nu blev ju det inlägget väldigt, väldigt långt. Och väldigt, väldigt ostrukturerat. Och väldigt, väldigt obegripligt, om man nu får vara brutalt ärlig en gång. Jag är inte mycket till stormkorrespondent faktiskt, jag tror att jag gör bäst i att berätta om dagen i tunna skivor – för att få med mina egna reflektioner, eftersom de nu har tendensen att fortplanta sig som ringar på vatten.

Med lite tur (?) kan ni alltså vänta er flera inlägg om tankar som på ett eller annat sätt föddes (eller tog form) idag. Men! Några saker måste sägas om idag, och de måste sägas nu meddetsamma. Lyssna nu, för det här är viktigt:

Leo Razzak är så jävla bra. Lägg namnet på minnet. Om han står på en talarlista nånstans och du har chans att gå – gör det.

Jag var inte den enda som hade farhågor efter förmiddagspasset, då bara en av tre föredragshållare före kafferasten lyckats väcka någon form av engagemang. Jag hörde surr både från höger och vänster, de flesta betydligt mer irriterade än jag själv. Tjugo minuter och en kaffe-med-macka senare var vi på plats igen, första radens fond på Södra teatern (och ja, jag var våldsamt teaternostalgisk, HELA jäkla dan!), lätt bekymrat inväntande näste talare.

In klev en 22-årig kille från Norsborg, iförd grön t-shirt, jeans och jympaskor samt den obligatoriska baseballkepsen. Han inledde med att säga att han inte hade någon powerpoint-presentation att visa (”jag håller inte på med sånt”, lade han till och slog teatraliskt ut med armarna), vilket väckte ett befriat skratt och spridda applåder. Sen kommer detta:

Det spelar ingen roll hur intellektuell du är, om du inte kan vara emotionell.

Känn på den en stund…! DÅ kom en stående ovation, rakt ur hjärtat på de flesta i lokalen skulle jag tro, och man riktigt kände i atmosfären hur något lättade.

Jag, som är en blödig typ av värsta sort, satt med gåshud, multipla rysningar längs ryggraden och tårar i ögonen flera gånger om, genom hela föredraget. DÄR snackar vi estradör. Otroligt skickligt – dramaturgi på hög nivå och för alla sinnen.

(När Per Robert Öhlin senare visade den välkända youtube-filmen om Paul Potts, och den-vanligtvis-så-brutalt-elake-jury-killen sa på slutet ”I thought this was a complete breath of fresh air” – gick min tanke till Leo Razzaks föredrag. Frisk luft. Japp.)

Sen gjorde det ju inte saken sämre att Leo faktiskt pratade om riktigt viktiga saker.

Världen utanför sociala media är lite läskig, och den världen rör sig åt ett läskigt håll.

Leo jobbar åt Fryshuset, och berättade inspirerande om alla dess verksamhetsgrenar som utgår från ungdomar på ungdomars villkor – och förgrenar sig ut mot snart sagt vartenda socialt samhällsproblem vi har i Sverige. Fantastiskt. Han pratade också om den glömda (eller förbisedda?) sanningen att det vi helst viftar bort som ett minoritetsproblem eller ett förortsproblem, de facto är ett samhällsproblem – som angår oss alla.

Jag hade tänkt referera så mycket mer än detta, men mina anteckningar är något svårtydda och jag vill inte citera fel. Jag nöjer mig med att säga att Leo Razzak var klart bäst idag – på alla punkter.

Och citatet, det första, det tar jag med mig. För det är alldeles för enkelt att gå vilse i flådiga powerpointpresentationer, businesscharader och floskelmarathon, och glömma bort att det som faktiskt betyder något, det som är helt avgörande för det du gör – det är passionen. Det emotinella engagemanget. Och det blev verkligen uppenbart idag.

Så även om Leo var den som pratade minst om framtidens kommunikation idag – så vill jag tro att han var den som lärde mig mest.

(Ah – sociala medier har sina fördelar: någon har grejat så att det går att lyssna på föredraget här!)

Annonser

7 Responses to The Next Event: Leo Razzak – a complete breath of fresh air

  1. Johan Ronnestam skriver:

    Det är ju otroligt svårt att alla tycker om alla talare. Men avbrotten från det många informationsavdelningar och marknadsförare tyckte vad matnyttigt så var ju Leo uppenbarligen, men också Katja, Lotta och Andreas, sköna avbrott igår.

    När vi sen samlade ihop oss efter dagen i baren var nog helhetsintrycket från många att dagen var lyckad även om alla hade sina stunder av sömnpiller beroende på intresse och eventuella talarpresentationer här och var.

    Jag ser fram emot mer reaktioner eller eftertänksamheter.

    Och tack för att du kom 🙂

    Johan

    • Jenny skriver:

      Ja, som jag skrev är det här bara den omedelbara reflektion som MÅSTE skrivas direkt igår, för att göra upplevelsen någon slags rättvisa.

      Jag var också överlag nöjd med dagen – och mitt fokus är alltid vilka tankar talarna lyckas väcka hos MIG, och som inte nödvändigtvis handlar enbart om det ämne de konkret pratar om.

      Så jo, vid förmiddagsfikat var jag faktiskt lite tveksam, men när dagen var slut lullade jag ändå hemåt med ett karusellhuvud fullt av nya tankar och idéer – precis som det ska vara!

      Tack själv, för en bra dag! 🙂

  2. Johan Ronnestam skriver:

    Härligt att höra!

    Som Leo sa till mig när vi träffades innan han skulle upp på scen: ”Brorsan – jag fixar dagen”

    Tjing
    J

    • Jenny skriver:

      *s* Ja, och det gjorde han ju! Jag får fortfarande gåshud, för att det var så bra. (Som sagt – jag är lite blödig för sånt här. Äkthet och krafs…!)

  3. pärlbesatt skriver:

    Oh, det hade jag gärna hört… Äkthet, och särskilt bland folk som jobbar med sociala saker som Fryshyset, det är bristvara i min värld.

    Sen tackar jag för länken till den blyge med slagen hund-blicken och som sen sjöng så vackert. Jag är som vanligt helt efter och hade missat den. Liksom jag hade missat Susan Boyles länge länge. Tårarna droppade här, men så är jag svag för opera också. Tack således.

  4. Anders Sporring skriver:

    Hej Jenny!
    Det var två riktiga höjdpunkter under dagen som jag kommer att bära med mig och det första är Leos enorma passion och naturliga stil. Oj vad jag blev tagen och som jag kände igen mig, inte for att jag har invandrarbakgrund men jag har levt i den Världen genom en relation. Det andra var Lotta Lundgrens lågmälda konversation med publiken, vilken närvaro hon hade! Men helt klart så är mötet med Leo både från scenen och sen efteråt det som jag bär med mig! /Anders (cityrat59 på Twitter)

    • Jenny skriver:

      Hej Anders – ja, det var verkligen häftigt att se att två av de framföranden som gjorde störst intryck, var de som släppte tekniken och fokuserade på personlig närvaro.

      Hm – vad kan vi lära oss av detta, månntro…? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: