Jung, synkronicitet och tillit

Jag sitter och söker på Adlibris (jag börjar komma på mig med att kalla alla former av sökningar för ”googling” även när jag söker på helt andra sajter än Google… Jag tror inte att jag är ensam om det, och det är egentligen ett semantiskt fenomen man skulle kunna blogga mycket om. Men det får bli en annan dag!) efter böcker om Carl Jung.

Carl Jung var en kontroversiell och i många avseenden starkt kritiserad psykiatriker – från början gick han tydligen i lära hos Freud själv, men gjorde sig till avfälling på grund av att Freud var alltför rigid i sin teoretisering kring det mänskliga psyket och dess irrgångar. För att använda min terminologi – Freud var linjarist, Jung var det definitivt inte.

En av de teorier som är starkt förknippade med Jungs icke-linjära öppenhet handlar om ”synkronicitet”. Det är en av de teorier, eller hypoteser, som jag är starkt fascinerad av. Jag vet att det finns mycken kritik mot synkroniciteten som vetenskaplig teori, men på ett existentiellt plan var hypotesen inte ny ens när Jung gav den namn. ”När eleven är redo kommer mästaren att uppenbara sig” är ett urgammalt talesätt – jag vet inte ens om det finns någon säker källa på var det kommer ifrån, ursprungligen. Men det är ungefär samma sak som synkroniciteten handlar om. Man brukar ta exemplet om man tänker på en person och just då ringer telefonen och det är personen du tänkte på. Men oftast handlar väl meningsfull synkronicitet om sammanträffanden som leder fram till insikter/kunskap/möjligheter som är relevanta i nuet.

Just nu är empowerment-temat oerhört relevant i mitt liv, och de synkronistiska mästarna står som spön i backen. Jag uppfattar det nästan lite uppfordrande, lite ”men hallå – hur trög ÄR du egentligen?”. Just för att det är så många saker som signalerar samma sak. Eller så är jag bara extra mottaglig just nu. Eller så tolkar jag allt möjligt utifrån det jag bär omkring, men ändå inte riktigt är stark nog att agera på.

För många år sedan kände jag en tjej, som höll på med affirmationer och grejer. Jag har aldrig varit mycket för affirmationer, men hon lärde mig denna, som jag tycker om och använder ibland:

Idag lämnar jag öppet för Universum att hjälpa mig på vägen.

För mig handlar den också om synkronicitet. Inte så mycket om att – som äldre tiders ”passiviserande” religionsutövning, där människan blev maktlös och ungefär lika handlingskraftig som en trasdocka – luta sig tillbaka och vänta på att Gud/Universum/vad-man-nu-vill ska ”fixa” saker och ting åt en. Utan att man förlitar sig på att världen är på ens sida och att man kommer att hitta en väg, om man vågar vara öppen för den.

Jag har nog generellt lite svårt för det där med tilliten. Det blir lite som att försöka simma i kvicksand – ju mer man försöker, ju mer man kämpar, desto mer sjunker man, desto mer blir man fast. Tricket är att slappna av. Förlita sig. Jag har som sagt lite svårt för det, men jag försöker lära mig. Det är för många tillfällen, för många röster, för många tecken, bilder, berättelser, människor och möten omkring mig just nu som säger mig att ha tillit, följa den instinktiva, passionerade vägen, och lita på att den ska leda mig rätt – för att jag ska kunna helt bortse från dem. Synkronicitet. När eleven är redo, kommer mästaren att visa sig.

Så jag är väl redo då.

***

Om någon har ett bra boktips om Jung och hans teorier, så är jag idel öron. Jag kan läsa på engelska, men föredrar svenska.

Annonser

4 Responses to Jung, synkronicitet och tillit

  1. pärlbesatt skriver:

    Jag har en Människan och hennes symboler hemma, om det kan vara nåt. Annars har min väninna, den jag kallar coachen, en bok hon alltid hänvisar till, och som utgår ifrån jungianska teorier, men jag minns inte titeln. Ska fråga. Om hon ältar en bok så måste den vara nåt i hästväg, hon är inte som jag nämlich. 🙂

  2. pärlbesatt skriver:

    Jag såg Jung och svarade med reptilhjärnan, sorry. Du sa OM Jung, inte AV Jung…

    • Jenny skriver:

      Om du kan avvara Människan och hennes symboler så lånar jag gärna den en stund – jag har inte hittat den på svenska i butik nämnligen, bara på engelska. Det FUNKAR, men det går fortare på svenska…!

      Om eller av… Jag vill bara lära mig mer – vem som sen har skrivit, spelar inte så stor roll. Ibland kan OM-böckerna vara lättare för lekmän än AV-böckerna. Tycker jag…

      Men som sagt – jag lånar gärna, och kolla gärna vad Coachens bok heter också. Är den bra nog att ”älta” är den bra nog för mig, oavsett vem som skrivit den! 🙂

  3. susanna skriver:

    Jung i våra liv – Praktisk tillämpning av C G Jungs teorier av Eugene Pascal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: