Symbolisk art journaling?

Även om jag mestadels betecknar mina trevande försök till art journaling som ”spyor” (syftande på en FB-status igår, om att en sida jag gjort såg ut ”som om nån spytt på ett papper” – vilket inte alls var någon överdrift, förutom att spyor sällan går i svart, grönt och cerise. Tack och lov), börjar jag fundera på om det finns ett mönster någonstans.

Jag har ingen som helst tanke när jag börjar – jag tar en vit sida och börjar blaska på färg, gesso eller gör collage av gamla boksidor och ark ur en gammal notbok jag fyndade på Myrorna. Låt torka och gå på med nästa lager – och nästa. Mycket torktid blir det – och det är antagligen därför jag inte har många färdiga sidor att visa upp än så länge. Och som sagt – det blir inget vidare vackert, det ska man ha klart för sig.

Det är förvisso inte ambitionen heller. Jag vill leka med tekniker – och med de material jag har. Det är inte mycket. Så är det ju när man börjar med något nytt. Den som läser min Skaparlust-blogg, vet att jag idag har sågat billiga skräpmaterial (ofta marknadsförda av scrapbooking-företagen) jäms med fotknölarna, till förmån för klassiska konstnärsmaterial. Men efterhand som sidorna börjar växa fram, efterhand som de börjar kännas ”färdiga” – eller åtminstone redo för text – börjar det kännas som om det finns… ja, ett mönster. En koppling.

Färgvalen, formerna, bilderna som växer fram – de speglar min tankevärld, sådan den är idag.

Och då börjar jag fundera. Jag lekar, planlöst, för att testa tekniker, skapa utan mål, utan krav att nånting ska bli ”fint”. Det ska bara bli. Eller jo – jag har en ambition med sidorna: det ska helst gå att skriva på dem. Det SKA ju trots allt föreställa en art journal – alltså ett slags konstnärlig, visuell dagbok.

Jag kluddar, grisar, sprayar, duttar, målar, slabbar, river, skär, limmar och kladdar. Blir det FÖR jävligt drar jag gesso över hela sidan och börjar om – det ursprungliga syns litegrand, och det tycker jag om, för då finns hela processen där, trots allt. Men det känns verkligen oerhört… slumpmässigt, alltihop.

Så varför känner jag ändå igen mig i varje sidas tema? Finns den tanken där när jag gör sidan – utan att jag tänker på det? Eller konstruerar jag den efteråt, utifrån hur bilden blev?

Jag vet faktiskt inte. Men det blir intressant att se om det håller i sig – och om mönstret kommer att förändras över tid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: