Ordens magi 2009…

…var en trött historia, måste jag säga. Hur tänkte de egentligen, när de bytte ut Erik Blix – som är en fantastisk konferencier/moderator; lyhörd, närvarande och saklig – mot Göran Hägg, som för mig framstår som Blix raka motsats?

(Göran lät dessutom förstå – flera gånger – att han är ”en av de få som faktiskt läser bloggar”, då han gör sökningar på sitt eget namn (…), så jag antar att han förr eller senare kommer att snubbla över det här. Hej Göran, välkommen hit!)

Två reflektioner dröjer sig kvar efter gårdagen. För det första:
Ordens magi är en slags språkbranschens ryggdunkardag för inspiration och nya tag mot språkligt och kommunikativt förfall i samhället, välbehövligt för en tynande, halvt bortglömd yrkesgrupp.

Men det känns lite lustigt att konferensen i år såväl som förra året, kom att behandla bloggar och ”nya medier” (undrar hur många generationer medier som kommer att refereras till som ”nya”…?) med samma styvmoderlighet. Ett helt år har gått – men språkbranschen kliar sig fortfarande i huvudet (och rynkar på näsan) inför det fenomen som antagligen gjort mest genom historien för vanliga människors skrivande och språkanvändning. Det är stora grejer som händer, så varför inte kliva ner från akademikerpiedestalen och försöka hänga med lite istället…?

Alex Schulman sa två bra saker. För det första sa han att ”det är nästan bara unga tjejer som bloggar” – jag kände mig genast 20 år yngre…! Men sen fortsatte han med just detta – att dagens unga tjejer SKRIVER. De uttrycker sig, använder språket som ett levande verktyg för att bygga sin plattform.

Nu handlade samtalet om personlig marknadsföring och plattformen liknades vid en varumärkesplattform – och där håller jag väl till viss del med moralpanikerna om att unga människor behöver bygga en identitet, inte ett varumärke.

Men då är man ju också tillbaka i diskussionen kring vad ett varumärke är. Jag vill påstå att ett bra, och rätt byggt varumärke – är synonymt med identiteten. Det är samma sak. Om identiteten och varumärket inte är synonyma, kommer varumärket inte att hålla i längden. Det gäller företags varumärken såväl som människors personliga varumärken. Det tråkiga är alltså om kidsen försöker bygga varumärken som inte stämmer in på deras identitet. MEN, vilka kids gör inte det…? Åtminstone några gånger på vägen? Det är ju en del av processen med att växa upp.

När jag var tonåring fick man sitta och skrävla högljutt på pågatåget för att bygga någon slags flyktigt varumärke inför polarna man hade med sig och medresenärerna som satt och himlade sig omkring en. Det var ett sabla jobb för liten utdelning, kan jag meddela. Idag skriver ungdomarna blogg, och kan jobba medvetet och dedikerat på det där – och jag avundas dem. Tänk om det funnits bloggar när jag var sådär ung? Om det överhuvudtaget funnits internet..?

(Hm, när jag tänker tillbaka på hur lite som fanns när jag var ung, räcker inte ens Alex Schulmans försäkran att ”bara unga tjejer bloggar” som tröst…!)

***

Den andra reflektionen jag gjorde igår var att inte ens språkvärldens egen konferens kunde hållas fri från onödig, poänglös, slentrianmässig svengelska.

Peder Lamm inledde konferensen – helt briljant, genom att auktionera ut en gammal antik skrivmaskin och därefter berätta om språkets roll i hans yrke som auktionist. Jag tror att han gjorde det enda inslaget som var helt fritt från svengelska. Men jag kan ha fel där.

René Voltaire gjorde närmast en grej av att hon ”gillar” engelska uttryck, men kunde inte förklara varför de skulle vara bättre än svenska. Är happy hallon gladare än glada hallon? Beror det i så fall på att de happy hallonen har en alliteration att leka med, medan de glada hallonen får vara glada ändå…? Hm. Så många frågor, så få svar…

Men svengelskan fortsatte under dagen. Och fortsatte… och fortsatte. I varenda paneldebatt envisades nära nog varenda föredragshållare med att slänga in ett lösryckt engelskt uttryck eller två – helt i onödan. Engelskan tillförde ingenting och det hade funnits fullvärdiga svenska motsvarigheter.

Jag är inte fanatisk motståndare till svengelska – det vet ni alla som läser här. Med mig och språk är det mycket ”anything goes” (sic!), och orden kan snarare liknas vid en geggig färgpalett än en prydlig klaviatur. Men svenskan är mitt språk, min utgångspunkt. Ska jag lämna den, måste det finnas en särskild anledning. Inte bara för att jag kan.

Och i det här forumet, denna ”språkbranschens ryggdunkardag” som jag vill kalla det, kom det att gå till en sådan överdrift. Det var nästan som om folk stannade upp, insåg att de hade ett svenskt och ett engelskt uttryck att välja på… och valde det engelska. Det kändes oerhört märkligt. Och lite sorgligt. Inte ens språkbranschen verkar särskilt språknördig längre. Är det bara jag som tycker det är synd…?

***

Ja, jag är nog ganska besviken. Temat för konferensen var retorik, ett ämne jag brinner starkt för, och det här skulle bli den inspirerande boost jag så väl behöver just nu. Och så lyfter den förbaskade konferensen inte en enda gång. Segt och oinitierat. Slöseri med tid och energi. Ingen röd tråd, och om det någonstans fanns en sådan, så saknades en moderator med förmåga att följa och belysa den.

Allt vi gör idag har retoriska inslag, all form av kommunikation är samtidigt retorik. Om kommunikationen ska vara intressant för dig, om vi ska få en kommunikativ relation – så måste vi, båda, kunna formulera oss så att den andre förstår, förmedla det på ett engagerande sätt – och argumentera för det vi står för. Det är precis det här retoriken handlar om.

Men även om retoriken härstammar från de gamla grekerna, så måste retoriken ges utrymme att bli en modern och flexibel lära, med utrymme för nytt tänkande, ett nytt samhälle, nya situationer. Att på en konferens om retorik, nådens år 2009, fastna i överakademisering och en exkluderande bildningsarrogans, känns otroligt främmande i ett modernt, dynamiskt samhälle där kommunikation är relation, inte budskap.

(Det där sista nämndes faktiskt flera gånger (om än med andra ord) – men det var så uppenbart en teoretisk formulering, som ingen riktigt förstod sig på. Och därmed vågade ingen heller följa upp den tråden och belysa den vidare.)

Jag har sagt det förut, jag säger det igen: Sveriges främste retoriker heter Leo Razzak, är 22 år gammal, uppvuxen i Norsborg och jobbar på Fryshuset. VARFÖR var han inte inbjuden att tala på Ordens magi igår? Han som verkligen kunnat lära svenska språknördar något om hur man talar övertygande, säljer idéer med engagemang och bygger ett personligt varumärke (i realtid, dessutom! Vi snackar seriös retorisk akrobatik!). Istället för dessa ändlösa powerpointpresentationer, stekt akademikergröt upplivad med enstaka, knastertorra humor-russin… Inget av det som sades igår har någon som helst potential att leda någonvart, utom möjligen vidare uppför trapporna i elfenbenstornet, möjligen.

Men vem fan vill dit upp?

Annonser

2 Responses to Ordens magi 2009…

  1. Botilda skriver:

    Vad spännande, och lite trist, att höra! För oss riktiga språknördar (är jag en sån? jag vill nog vara det i alla fall) har den där tillställningen alltid framstått som rätt populistisk. Och alldeles för dyr för våra små tunna plånböcker. Och så är den inte ens bra! När jag tittar på årets program känns det rätt gubbigt – och med den moderatorn betonades det säkert ytterligare. Kom till Språkrådsdagen och Språkkonsultkonferensen i stället – äkta spårknörderi i total avsaknad av både Hägg och Lindström.

    • Jenny skriver:

      Hej och tack för besöket – ja, det var lite beige, faktiskt. Men förra året var ju bra, så det handlar nog om att hitta rätt personer. Den här gången var det alltför mycket gubbvarning, och alltför mycket akademiker.

      Språkrådsdagen och Språkkonsultkonferensen – okej, antecknar! (Fast jag är inte språkkonsult, bara språknörd ändå. Fast inte lika nördig som många andra, har jag insett…!) Man behöver inspiration i vardagen, så det är synd när man väl bokat in sig på något – och blir besviken. Ska kolla upp dina tips – och din blogg förstås…! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: