Om perspektiv, taoistiska cirklar och nya kurser

En gång i tidernas gryning var jag stolt medlem i en liten men engagerad onlinegrupp om Taoismen. Jag får erkänna att jag var mer åhörare i gruppen, mitt intresse var (i vanlig ordning) att lära mig mer, vidga tankens vyer. Det var spännande. Mitt i nutidshetsen och karriärfrenesin – det här var någon gång i 2000-talets början, jag jobbade med säljande projektledning och fräste ur mig offerter som mina barn numera fräser ur sig, eh… annat – satt vi, ett gäng främlingar på ett obskyrt café i en källare på Södermalm (jag skulle aldrig hitta dit igen, den saken är klar), och diskuterade andlig upplysning och harmoni.

Tjusiga tider.

Hursomhelst – cirkeln är en stark symbol inom Taoismen. Den illustrerar hur allt går just i cirklar, allt skapas, dör och återskapas i ett evigt kretslopp, en evig cirkel. Jag gillar cirklar. Jag gillar cirkeltanken, och tanken att allt går runt. Både i det större perspektivet – och i det mindre. Allt flyter och this, too, shall pass och förändring är det enda som är konstant.

”Du gillar ju förändring”, sa en god vän för lite sen. Va? Gör jag?? tänkte jag förbluffat. Jag vet faktiskt inte så noga om jag gillar förändring eller ej – får nog erkänna att jag möjligen är bra på att prata om förändring, men kanske lite sämre på att faktiskt genomföra den. Men skam den som ger sig, i vanlig ordning.

Så – cirklar sluts och resor når sina mål. I förmiddags satt jag hos Den Kloka och tänkte att våra möten börjar nå sitt oundvikliga slut. Å ena sidan gör det mig oerhört orolig och nervös. Det gick ju ”sådär” sist jag ansåg mig färdigbehandlad. Å andra sidan är det nödvändigt – och dags. Jag satt där och började inse att våra samtal numera mest är ”metapsykologiska”. De handlar om hur omöjligt det är att, ur den intrikata väven av faktorer som påverkar varje given situation, urskilja och isolera en aspekt och ur den försöka härleda en begriplig helhet. Samtidigt som helheten i sig är alltför komplex för att alls kunna förhålla sig till.

Det är dags.

När jag vittjade min mejlbox någon timme senare, hade antagningsbeskedet för högskoleansökningarna kommit. Jag är antagen till alla de sex distanskurser jag sökt – varav fem, som av en händelse, handlar om psykologi och beteendevetenskap.

Dags för ett nytt perspektiv, kanske?

Ja. Ett nytt perspektiv. Definitivt ett nytt perspektiv. Flera nya perspektiv, faktiskt. Och jag vågar påstå att jag inom en inte alltför avlägsen framtid lär veta om jag gillar förändring eller inte.

Med det sagt bjuder jag er god natt för idag. Tidigare ikväll klagade jag på Facebook över trötthet, och fick ett förslag från en kollega: ”Prova att lägga dig före kl 01?” Tja, kanske vore nåt? 🙂

Det har för övrigt varit en herrans trafik här i kväll, och många läsare inte minst på presentationssidan, så jag misstänker att en och annan ny läsare hittat hit. Välkomna! (En av er kan jag räkna ut vem det är, jag hoppas att Google Translate gör ett bra jobb – men jag misstänker att mitt språkbruk inte alltid är så lättöversatt… Särskilt inte för en maskin…!)

Annonser

4 Responses to Om perspektiv, taoistiska cirklar och nya kurser

  1. pärlbesatt skriver:

    Hehe, den sista biten fick mig att tänka på hur nån som försökt läsa på min sida klagade på att det bara blev rappakalja med Google Translate. No shit Sherlock? 🙂

    Och du kan trösta dig med att du inte är ensam om att bara ha människo-insida-kurser på din antagningslista. Själv hade jag från början en om Autism, en om psykiatri, en om kognition och en om den tvåspråkiga individen. Bantade ner den till bara de kurser som går här i Tjockhult sen.

    • Jenny skriver:

      Har ”pratat” (wave-at) med killen jag tänkte på igår, han rapporterade att översättningarna var fullständigt obegripliga och inte gjorde honom den ringaste nytta… *s* Jag får börja blogga på internationalesiska, helt enkelt.

  2. Philipp skriver:

    ”Sie möchten ändern Natürlich” – Did I say that? 😉

    Last time I was trying to make sense of your Swedish with the help of Google and friends I hadn’t the perseverance to get very far and missed this entry…
    I am very sorry. Not only for this single post but for your blog as a whole, it is obviously so full of thoughts, feelings, ideas – which I simply won’t be able to grasp to their fullest due to the language barrier.

    This post though I could follow quite decently, and I’ve read a couple of others too now, so, well, I am working on it. So beware my comments from now on. 🙂

    • Jenny skriver:

      They (your comments) are most welcome! And I do plan to start a blog in English, as soon as I can figure out an interesting name for it…!

      I think you and me both are a bit too linguistically elaborate for poor Google Translate… I can assure you, your blogposts, google-translated, are probably equally confusing as mine… But I have the advantage of understanding a wee bit of German (not to mention having the motivation to learn more, of course!), which is what I usually resort to to decipher your posts…! 😀 But it’s kind of fun anyways – here we are, at least TRYING to cross that language barrier… It’s what I’ve been saying all along: Internet makes the world smaller, in a good way! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: