Trött lille-julaftonsblogg

Den här julen är inte som andra, det märker jag redan. Förvisso sitter jag här med en välförtjänt kvällmacka och läskande julmust, förvisso tindrar granen och förvisso hör jag stämningsfulla julmelodier (kryddade med en och annan… eh, ”julhälsning” ur dialogen) från filmen Bad Santa som sambo och svärfar låter sig underhållas av ikväll.

Men det är definitivt ost på min smörgås och inte ljummen, nygriljerad skinka. Detta bådar inte gott. (Det ÄR inte ens särskilt gott, dansk pruttost gifter sig väldigt illa med svenskt vörtbröd, kan jag meddela). Men jag antar att det ordnar sig.

Jag är faktiskt rätt imponerad av mig själv. Sen jag kom hem igår vid 19-draget har jag handlat all julmat, slagit in alla julklappar, gjort köttbullar (löjligt, goda enligt recept upphittat på nätet. Plus ansjovis, för det säger Tina i reklamen är ”jättegott”), marinerat  revbensspjäll och till äventyrs gjort ännu en repa på stan. (Ja, Norra Utposternas centrum alltså.) Där inhandlades, förpackades och postades de klappar som måste vidarebefordras ut i landet – vilka tidigare varit sorgligen förträngda till förmån för deadline, diskbråck och allmän förvirring. Men iväg kom de – även om jag misstänker att postverkets tomtar är lediga imorgon och doppar i grytan och bänkar sig för Kalle Anka som alla andra…

(Min erfarenhet är dock att ungar inte brukar misstycka om någon del av paketfrosseriet råkar komma eftersläntrande, istället för att ingå i den Stora Paket-Frenesin på julaftonen. Att få oväntat paket i mellandagarna röner sällan några protester!)

Dessutom besökte jag Systembolaget.

Alltså – för några veckor sedan argumenterade jag med liv och lust för Systembolagets eminens och fortsatta vara, i retorikkursens debattövning. Jag stod för vartenda ord jag sa, och dessutom gillar jag Systembolaget av den enkla anledningen att jag gillar kombinationen kunnig personal utan säljintresse. Så långt allt väl.

Problemet börjar först när jag måste besöka mitt lokala bolag här på orten, istället för nåt av de stora inne i stan (Stockholm, den här gången). Här rekommenderas Moselblümchen till allt, och viner över 59 kronorsbarriären ingår inte i fortbildningsplanen, så dem vet man ingenting om. Än mindre om service och kundbemötande. För att inte tala om produktplacering och butikslogik. Att utbudet är skralt får man väl leva med på en liten ort, men… om man nu har ett litet utbud – vore det väl dess enklare att sortera och ställa upp det man har på ett överblickbart och begripligt sätt… eller?

När jag frågade efter chokladglögg fick jag svaret ”den är slut”, case closed, end of story. Tre sekunder senare föll min blick på Dufvenkrooks Xmas Delight – kryddad med kakao. Jag har provsmuttat, den är klart chokladig – och klart glöggig. Inte alls så dum, faktiskt. Men som sagt – man kunde ju som personal ha föreslagit den variant som fanns när storsäljaren råkat ta slut, istället för att bara konstatera att ”den är slut”…?

Nåväl. Nu ska den här trötta mänschan ta och masa sig i säng, och sova sig pigg och redo för en intensiv julafton…

PS: I julklapp önskar jag mig mer bloggtid, mer egentid, mer bokbindartid och mer tid överhuvudtaget. Snä-ä-älla tomten…?

En kommentar till Trött lille-julaftonsblogg

  1. Botilda skriver:

    Superkvinna! (Fast kanske måste du träna lite på just Moselblümchen…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: