Hejdå, 2009. Jag drar nu.

Kollegan summerade sitt år redan förra veckan, med såväl sött som surt i godispåsen. Möjligen lite salt. Och hennes 2009 är mycket olikt mitt, men att läsa inlägget fick mig att börja fundera på mitt år, och vilka smaker som finns i min påse. För mot slutet av ett år, då blickar man bakåt. För att kunna blicka framåt sen, och veta vart man är på väg – eller åtminstone vart man vill.

Men även om jag funderat på det här nu sedan förra veckan, och antagligen ännu längre än så, kan jag inte hitta några smaker alls i min 2009-påse. Det här var ”ännu ett år i den allmänna konkursen”. Intet nytt under solen. Same shit, different day. Trist, mycket trist.

Och det är mot den bakgrunden jag blickar framåt mot 2010 – ett år som kan komma att föra med sig nästan vad som helst, och som förhoppningsvis inte lär bli ett år i den allmänna konkursen, åtminstone. Men det känns… sorgligt att se tillbaka på ett år av ens liv och inte hitta några viktiga händelser alls. Något som ligger i betraktarens ögon, kanske? Det är mycket möjligt. Mina ögon är trötta, och ganska luttrade. Det finns så mycket att blunda för, och så mycket man redan sett sig mätt på.

Nåväl – några highlights ska vi väl kunna klämma fram:

Årets Stora Beslut:
Ja, den har väl ingen missat vid det här laget – flytten till Tyskland om bara ett par månader. För ett år sen visste vi ingenting om det, inte för ett halvår sen heller. Och om två månader sitter vi väl här i en formidabel flyttröra med varsin parlör tryckt mot bröstet, i väntan på lastbilen som ska forsla våra små tillhörigheter till vårt hem i Hamburg…!

Årets antiklimax: Att få just det man så länge trånat efter – och sen vara tvungen att lämna tillbaka det. För den som inte varit med om det, kan jag meddela att det suger den festaste elefantballen i djungeln, men vad gör man? Sälja sina principer är sällan en god idé (särskilt till ett alltför lågt pris) och takhöjd är något jag vägrar förhandla om. Inte med öppna ögon, åtminstone.

Årets inre resa: Ett av skälen till att den här bloggen varit ovanligt beige det här året är att det mesta som faktiskt hänt, har varit saker jag inte kunnat/velat berätta om. Det är väl nackdelen med att blogga ”om sitt liv som sig själv”, så att säga. Att allt inte går att blogga om. Men pågått har de gjort, saker och processer som vänt ut och in på en mängd saker som jag trodde var självklara för ett år sen.

En del av de där processerna har lett till bra saker, långt bättre än jag hade vågat hoppas på för ett år sedan. Andra processer har lett till att saker dött, och hur smärtsamt det än är, så är det som det måste vara. Jag som gärna tänker i tarotbilder, ser dessa processer som Torn-processer, där ens livslögner brister och faller till marken, så att man, när man väl rest sig ur spillrorna, kan bygga nya, realistiska ”strukturer” (eller relationer eller vad det nu kan vara) – som håller. Tornet man en gång trodde var evigt, var redan från början dömt att rasa – det enda man egentligen förlorat är illusionen om hur hållbart det var.

För mig är det ovanligt, och dessutom oerhört sällsamt, att känna mig så samlad inför den här sortens processer. Jag som alltid varit den som krampaktigt håller fast. För Den Kloka beskrev jag det som att jag äntligen börjar inse att jag inte behöver ta ansvar på mig själv för allting, och heller inte behöver känna skuld över att jag inte ensam kan göra och ordna allting ensam. Jag är långt ifrån i mål med det här – men jag känner faktiskt att jag är på väg. Äntligen.

Årets bild:

Den här bilden är hårdphotoshoppad så man nästan kräks, men jag blir ändå både glad och varm av den och planerar nog att dra upp den på en vägg någonstans i nya lägenheten.

Annars var 2009 ett bedrövligt fotoår, måste erkännas. Trots trevligt fotouppdrag, och alla möjligheter i världen. Vet inte om det är jag eller kameran, eller om vi båda börjar bli gamla och skröpliga. Ser dock fram emot mer fotoglädje 2010, även om jag då med sorg i hjärtat måste lämna Stockholm by plenty bakom mig. Men, som den gode Redaktörn påpekat, det finns Stockholmska influenser även i Hamburg, så vem vet? Finns det fler lär jag hitta dem, den saken är klar!

Årets skaparkris: Jag vet inte hur krisartat det egentligen är men faktum är att jag scrappar allt mindre – och istället sneglar alltmer åt mixed-media och art journaling. Igår blev min första, egenhändigt inbundna dagbok klar, och jag är mäkta imponerad av den – trots att den har både fel och brister och stor förbättringspotential inför nästa försök. (I grevens tid kom jag på att jag skulle ta processbilder under tiden jag gjorde den, så det kommer ett inlägg om bokens tillblivelse. Hav förtröstan!) Jag ser fram emot att använda den som BOM istället för scrapalbumet om mig själv, som visst aldrig blir av att jag gör något med.

Jag sneglar också åt skissande och illustration, för husbehov förvisso, men ändå. Urban sketchers inspirerar mig så jag blir yr varje gång jag tittar in där.

Årets besvikelse: NaNoWriMo. Utan en sekunds tvekan. Så mycket vilja, en story som borde ha hållit för 50.000 spåniga ord – och så stöp det lik förbannat. Dels på författartekniskt missöde, dels på att verkligheten inte ville att jag skulle ägna hjärnkapacitet åt sådant, när det fanns viktigare saker som pockade på min bristfälliga uppmärksamhet. Och jag lyckades aldrig spetta fram tid och kraft så att det räckte till för båda delar. Surt. Mycket surt.

Årets insikt: Att man inte kan eller ens får sluta ta hänsyn till sig själv, av iver att ta hänsyn till alla andra.

Årets idrottsaktiviteter: Tja på den sportsliga fronten hände inte mycket. Schlagerpingis är det närmaste sportaktivitet jag kom. Ähum. Men, men – mañana, mañana, eller som det heter på schlagerspråk:

Årets bok: Nja, 2009 är nog snarare året då jag köpte en ofantlig mängd böcker, för att inte tala om de hyllmetrar som lagts i önskelistor både här och där. Dusten mellan de största läsupplevelserna  står troligen, med relativt jämnt skägg, mellan Liseys berättelse och Decorated Journal.

Hm. Nåt sånt kanske? Högt och lågt. Stort och smått. Någon slags utgångspunkt för det verkligt intressanta – vartåt styr skutan (förutom mot Hamburgs hamn – eller en prydlig liten brygga i Außenalster, kanske…?) 2010. Men det får jag återkomma till i ett senare inlägg, förhoppningsvis inom de närmaste fyra dagarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: