Nattugglan hoar i dur

Det är ont om tid för skriverier, så lediga dagar det är. Antar att ledighet är ett relativt ting, precis som allt annat. Hursomhelst. Har reflekterat en del över inlägget om 2009, och även om jag hoppas att det inte tedde sig alltför gnälligt (det var inte avsikten), så var det helt klart stämt i moll. Det bekymrade mig lite innan jag tryckte iväg det, tycker att det varit lite för mycket sånt.

Men. På något sätt kändes det verkligen som om jag tryckte iväg det där inlägget – och drog. So long and thanks for all the fish. Ett slags lättnad, och frihet att rycka på axlarna åt alltihop. Eff-it.

Jag vet uppriktigt sagt inte vad jag gör uppe såhär dags. Julreveljen har gått runt halvsjurycket hela julen, är det inte det ena barnet som vaknar långt före vintergryningen, så är det det andra. Det finns knappast nån anledning att tro att morgondagen ska bli annorlunda. Och likväl sitter hon här.

Jag ägnade kvällen åt att inviga min nya bok – dekorerade insidan av pärmen med stämplar, och målade en slags plakett på första sidan, märkt ”2010” i rött och med plats för några korta, men kärnfulla intentioner/ambitioner/löften/fokusområden inför det nya året.Till stor del är det väl det som rör sig i mitt huvud, och har så gjort hela dagen – sedan jag släppte 2009-inlägget, vinkade ”hejdå, ha det så bra” och gick vidare.

”Sen då?” Vart vill jag nu? Vad ska vara min ledstjärna under 2010?

Inför 2008 hade jag nyårslöften – eller fokusområden, som jag kallade dem. Och jävlar i min låda, jag höll dem också. Det var hälsan, det var mitt sociala liv och det var ”nystart”, ett slags paraplybegrepp för att rent allmänt bryta mig ur gamla mönster. Och grejen är, som sagt, att jag gjorde det. Jag uppfyllde min del av avtalet. Men när belöningen uteblev, den enarmade livsbanditen rullade med ögonen, svalde mina ansträngningar – men rapade inte ur sig någon som helst utdelning, vilket jag nog hade förväntat mig.

Den förväntan är Den Kloka och jag huvudsakligen har pratat om under året. Och hur jag fastnar i klyftan mellan den och verkligheten – utan att förmå se något annat sätt att förhålla mig till saker.

Men faktum är att saker börjar falla på plats omkring mig. Jag börjar förstå – och se – hur saker hänger ihop. Jag gjorde ju faktiskt allting rätt det där året. Att utdelningen, eller ”belöningen” uteblev, var inte mitt fel – och istället för besvikelse, och istället för att lasta mig själv med skuld och känslan av att ha misslyckats igen – kunde jag väl ha glatt mig åt det jag gjorde rätt, för min egen skull.

Oj vad jag varit dålig på det genom åren. Alla trettiosju.

Tricket är att jag gick in i 2008 som en Dåre. En naiv, aningslös och muntert visslande Dåre. Precis som man aldrig två gånger kan stiga ner i samma sjö, kan man aldrig vandra samma väg två gånger i rollen som Dåre – den här gången har jag tyngre packning än jag hade då, men jag måste ändå göra om resan. Att hitta den vägen igen blir mitt mål för 2010. För jag tror inte att den stavas hälsa, socialt liv och nystart den här gången. Den här gången är förtecknen annorlunda. Det gör det inte omöjligt, möjligen lite tuffare. Samtidigt är jag förmodligen lite klokare nu än jag var då – jag har lärt mig något på vägen.

Så. Även om mitt tidigare inlägg var stämt i moll gnolar jag ändå nu i en trevande durskala, medan jag funderar på hur melodin jag söker ska låta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: