Sagan om en bok

Så mycket som jag tjatat om den här stackars boken, nu kommer äntligen bildbevisen! Jag hoppas att ni inte förväntat er ett under av perfektion (om ni gjort det måste ni vara mycket nya läsare, ni som hängt med ett tag måtte väl känna mig bättre än så… eller?), för den är skev och vind och skrynklig i ryggen – men den är gjord från scratch och den lär hålla att jobba med i ett år eller hur länge den kan tänkas vara!

Man börjar alltså med en bunt dubbelvikta papper. Man lägger pappren i varandra – 4-5 stycken i varje bunt, eller ”signatur”. Min bok innehåller 15 signaturer, och jag valde att göra signaturer med blandade slags papper. Ritpapper, akvarellpapper, transparent ritpapper, kvistpapper och gammalt notpapper. Vart och ett av dessa papper lär lämpa sig för olika tekniker, och tanken är att jag ska upptäcka vilket under resans gång – och även lära mig själv att anpassa min teknik och mitt sätt att jobba med materialen efter hur pappret uppför sig. Spännande.

Här har jag redan börjat grundmåla pärmen – tänkte inte på att fotografera från allra första början. Den är hursomhelst loss-skuren från en gammal diktsamling jag köpte för 15 spänn på Myrorna. Helgerån att skära i böcker, tycker somliga – kärlek och återvinning säger jag.

Det trickigaste var att sy ihop signaturerna. Här körde jag fast flera gånger. Konstruera sy-ramen (av en gammal bok, typiskt nog!), hitta rätt slags tråd, lista ut hur man skulle göra… Det tog ett tag. Huvudprincipen är dock att man syr fast signaturerna vid fem tvärgående snören, som så att säga håller ihop och stabiliserar bokens rygg. Högst upp och högst ner sys signaturerna helt enkelt ihop.

Nästa bok jag binder kommer jag att göra med så kallad ”koptisk” bindningsteknik, och som jag förstått saken är det ungefär samma teknik som jag använt högst upp och längst ner. Vad jag inte förstått är vilken funktion tvärsnörena fyller, och varför man väljer den här bindningstekniken istället för den koptiska – som verkar väldigt enkel och alltså görs utan syramar och elände… Men det får jag återkomma om när jag utvärderat den varianten!

Sista momentet för att göra själva ”textblocket” som de kallade det i boken jag använde som instruktion (för mig är ett textblock något helt annat, men okejrå) är att limma de hopsydda signaturerna. Jag föll till slut till föga och inhandlade en hel jäkla liter bokbinderilim för sjukt mycket pengar – för att jag inte hade lust att lägga SÅ mycket tid och energi på ett projekt… bara för att sen fucka upp det med att blaska på ett slags lim som inte funkade. Köper man åtminstone bra grejer, har jag lärt mig, så kan man inte skylla på den saken – då är det bara upp till en själv. SBS*-problematiken kommer man liksom inte undan… (* SBS = Skit Bakom Spakarna)

Enligt boken räckte det med att limma och låta torka, men jag ville gärna ha hängslen OCH livrem, så jag gick och köpte en bit tunt linnetyg och lade över den limmade ryggen och blaskade på ett lager lim till. Det blev inte vackert, som ni ser, men förhoppningsvis håller det ihop ytterligare lite bättre med den. Textil är ju både slitstarkt och flexibelt – oslagbart på så sätt. Det jag lärt mig är att jag inte skulle ha låtit tyget gå ända ut i kanten. Det ser inte särskilt snyggt ut och det syns under bokpärmen också.

Nån gång ska jag lära mig att sätta ett snyggt prydnadsband där – men det fattade jag inte den här gången, utan hoppade helt över.

Den färdiga boken verkar som sagt robust och tålig, och låter sig läggas uppslagen såhär. Tekniskt sett borde jag ha kantskurit alla sidorna i det här läget, men jag bestämde mig faktiskt för att jag gillade det ojämna och småslarviga – och struntade i det!

Såhär ser boken ut, fix och färdig, med pärm och allt. Jag har satt en embossad bit cardstock över Esaias Tegners profil som var präglad i pärmen från början. Jag vill nog göra något annat med den än bara ha den övermålad och anonym såhär, men till dess jag kommer på vad tycker jag att det funkar såhär. Den ser lite brokigare/skitigare ut på bild än den är i verkligheten, men jag kan också tycka att det blev lite för mycket… Men fördelen med akrylfärg är att det bara är att måla över om jag tröttnar!

Tanken med boken är att den ska vara en slags dagbok, fast kanske mer bearbetad än bara ett ställe där man vräker ur sig vad som faller en in. Det blir ju också naturligt så, om man ska göra något konstaktigt med varje sida. Första uppslaget är insidans pärm och en sida om nästa års nyårslöften. Den med god syn och stor nyfikenhet kan ju läsa dem här – annars misstänker jag att jag kommer att ”officiellt” kommentera dem inom kort.

Jag blev ganska nöjd med dem – inte minst för att de är saker jag utlovar till mig själv, snarare än löften jag avkräver mig mig själv. Det är en liten skillnad – men den är viktig, åtminstone för mig. Dessutom är det saker jag föresätter mig att lära mig, och att lära saker är ju alltid trevligt och positivt!

Annonser

11 Responses to Sagan om en bok

  1. Philipp skriver:

    Congratulations for completing the crafting of your book! It looks wonderful.

    • Jenny skriver:

      Thanks a lot! I like it – but of course, being a first attempt it also makes me want to try it again, and perhaps correct the flaws I’ve found so far with this one… But there’s plenty of time for that, I’m sure!

  2. Daniel skriver:

    Du är min idol… 🙂

    Tänk om jag kunde ägna lite av min energi åt skapande istället för att oroa mig för livet.

    • Jenny skriver:

      Idol…? Mja, det känns inte helt bekvämt – men jag drar dig mer än gärna ner i skaparträsket om du har lust. Det ÄR faktiskt inte svårare än den gamla hederliga (?) Nike-devisen: ”Just do it”. Har du sett http://www.urbansketchers.com/ – att skissa är inte svårt, man behöver bara modet att möjligen göra bort sig inför sig själv och ändå tycka att det är skoj. De snygga skisserna kommer med tiden – de första måste man låta se förjävliga ut. (Jag är själv i det stadiet just nu – gjorde en hemsk skiss häromkvällen. Jag dränkte den i akvarellfärg, så ser den åtminstone lite gladare ut, men fager är den inte…!) Och att rita av hus är bra – de står ju vanligtvis still tills man är klar… 😉

  3. pärlbesatt skriver:

    Herrejösses vad fin! Döimpad är jag! Av såväl föresatsen som resultatet!

    Många utropstecken blev det. 🙂

  4. Linda skriver:

    Absolut fantastisk! Gillar särskilt att du har olika papper i den, inbindningen, pärmens insida (snyggt!!) och nyårslöftet på förstasidan. Du kan ju fota varje journalsida och lägga i en Tumblr-blogg, varje steg och sida är ju ett uttryck i sig.

    • Jenny skriver:

      Tack! 😀

      Jag har funderat på det där med att fota av och visa upp – men jag tror att det helt enkelt får bli beroende på innehållet. Vissa uppslag kommer säkert gå att visa upp – andra lär bli för privata (eller helt enkelt se för bedrövliga ut att antasta intet ont anande medmänniskors ögon med…!).

      Men vi får se. Hittills är det där det enda färdiga uppslaget…! 🙂

  5. Åh så fin den är! Vad kul att göra sin egen bok.

    • Jenny skriver:

      Tack rara du!

      Vet du – jag rekommenderar det verkligen. Det var ofantligt skönt att ägna många timmar åt fullständigt analogt pysslande och grejande. Inte ens så himla kreativt, mestadels var det bara hantverk. Och det var förbaskat rogivande – mycket mer än jag kunnat ana, faktiskt! Meditativt, nästan.

  6. Göran skriver:

    Fy fan vad snyggt !!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: