23 arbetsdagar kvar

Det känns märkligt på jobbet nu. Å ena sidan uppstartsfas, planering i kubik och nystart och nu-jävlar. Å andra sidan – fem veckor, sen… Slut.

Och förutom de rent biologiska funktionerna, andning, hjärtslag, ämnesomsättning och sånt där, och då de sociala funktionerna som relaterar till familjen – så upphör ju det liv jag känner till vid samma tillfälle. Det slog mig dag. Efter den 19 februari finns ingenting – mer än rena teorier. Jag vet att jag ska flytta till Hamburg, visst. Så långt allt väl. Men jag har aldrig varit i Hamburg. Jag har aldrig varit i lägenheten vi ska bo i.

Allt jag vet om Tyskland har jag lärt mig längs Autobahn under sommarsemestrarna, när vi efter en kvart på tysk mark himlar med ögonen och säger ”Nu står vi på, så vi kommer ur det här gudsförgätna landet nångång”. Autobahn är bra på det viset. Stå på är liksom hela poängen med Autobahn.

Å andra sidan gillar jag inte Sverige så som det representeras längs E4:an heller. Sverige längs E4:an och Tyskland längs Autobahn har faktiskt rätt mycket gemensamt: dyrt äckligt kaffe, trist flottig mat och sur personal. Same, same fast på tyska.

Så det är väl inte så underligt egentligen att jag drabbas av djup panisk skräck inför det vi håller på med. Flera gånger om dagen, och däremellan förtränger, förtränger, förtränger. Förtränger så hårt att jag faktiskt glömmer bort det emellanåt…

Jaja, jag lär väl märka, om inte förr så när vi korsar Öresundsbron eller kör ombord på Rødbyfärjan.

Annonser

2 Responses to 23 arbetsdagar kvar

  1. Philipp skriver:

    Oh, damn, would I be frightened of Germany if all I knew of the country was the Autobahn!!! (But people seem to have a strange, sometimes obsessive fascination with it.)

    I don’t know what you will make of this – I fear it might scare you even worse – but I can’t help it, I need to link to something else related and very, very German: Kraftwerk‘s Autobahn.

    If you need to know any other frightening details of my country, you know where to ask! 😉

    • Jenny skriver:

      Hahaha – thanks Philipp… I think! 😉 No, seriously – I’m not that easily frightened, actually. I realise there’s a lot more to Sweden than what one would see driving the E4-highway across the country. I’ll let the country (and city not least) speak for themselves once we get there. I think right now it’s the waiting I have a problem with. Waiting and not having any idea about what happens when the waiting is over… *eeek*

      Thanks for the Kraftwerk-flick… I guess I’m old-fashioned, but four men on a stage – with laptops, constituting a musical concert… The concept does take some getting used to! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: