Reflektion om en reflektion

En kortis till – en reflektion över det tidigare inlägget om ”Mitt nollnolltal”:

Jag drog mig för att skriva det där, för att djupdykningen i det gångna decenniet generellt kändes som att dyka på skallen in i ett stort svart moln av bara otäckheter och gnäll. Men historien som kom fram var inte alls så mörk och bitter som jag förväntat mig.

En begränsad period av det kan med fördel förpassas till glömskans dunkla kamrar. Resten må ha inneburit bitvis tuffa perioder när de pågick, men i backspegeln har jag goda minnen och ser ändå bra saker i dessa historier. Inte minst upptäcker jag bra saker om mig själv, i de där berättelserna.

Och sånt är bra att få syn på. Så – det kanske inte var så dumt att skriva det ändå. Åtminstone inte för mig.

2 kommentarer till Reflektion om en reflektion

  1. Linda skriver:

    Ja, det var kul att läsa! Funderar på att skriva en egen. Det blir väl runt 2020, om jag känner mig själv.🙂

  2. ylva skriver:

    näe, jag vet🙂. det är rätt ofta så och det är himla bra att få syn på. det var precis det intrycket jag fick också, att du nog upplevde det dystrare än det ”kom ut”. ryste när jag läste den där enormt klumpiga, lösryckta och nedvärderande responsen😦. och precis det som a.j. skrev har jag läst om och om i olika bloggar. huh…

    och så ville jag säga tack också😉. en väldigt snäll och uppskattad sak att säga :)!

    kram kram,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: