Outad

Nej. Jag är faktiskt inte så naiv att jag inte förstod att det skulle hända förr eller senare – att min blogg skulle kopplas samman med mitt icke-svensson-mässiga namn, en ”främmande” människa skulle kunna hitta min blogg via mitt namn – eller tvärtom. För ett antal år sedan skulle jag ha fått panik och velat gå under jorden, byta identitet och sätta sjudubbla lås på alla dörrar och fönster, samt helst ringa Säpo… (Jag har kontakter, you know. Faktiskt.)

Nu idag, när en person jag inte alls kände för två dagar sedan, sa per telefon ”Och så har jag läst din blogg också”, blev jag förvånad, och ville veta hur sökningen gått till – men annars var det mest en axelryckning. Faktiskt. Roligt eftersom hon tyckte at jag skriver väl och intressant, men själva det faktum att hon hittat bloggen genom en (förvisso rätt systematisk och tålmodig) google-sökning på mitt namn, kändes inte så alarmerande som jag nog skulle ha trott att det skulle.

Och det är skönt. Skönt att veta att jag känner så. Inte för att jag kommer att posta mitt fullständiga namn över hela bloggen för det – jag är ganska tillfreds med att här vara Jenny rätt och slätt, uttryckt genom varumärket Himmel & Ord, en lätt förvirrad historia om nästan vad som helst.

Men jag skriver faktiskt ingenting jag inte står för. Däremot är det jag skriver här långt ifrån alltid särskilt bra.

Och det kan man väl möjligen fundera över – mina roller yrkesskribent och hobbybloggare. Vad gör min virriga privatblogg egentligen med mitt personliga varumärke? Vad var det han sa, Rothstein? Bloggvärlden är en kloak. Vill jag som yrkesskribent befatta mig med och beblanda mig med en brokig massa som åtminstone i somliga ögon ter sig som en kloak av dålig svenska, ointressanta reflektioner och meningslöst pladder – utan att vinnlägga mig om att i varje yttring skriva Sveriges bäst formulerade blogg?

Ja. Det vill jag faktiskt.

Och jag VILL göra det utan att lägga allt krut på att skriva stilistiskt fulländade texter, det är inte det som är syftet med att skriva här. Här är syftet att sätta ord på saker som rör sig innan för mitt högst personliga pannben. Det ÄR virrigt. Det ÄR brokigt, krokigt, mångt och mycket. Det är ju därför jag tycker om det och vill berätta det. Inte sitta och finpolera texter, väga millimeterformuleringar på silvervåg, värdera den relativa politiska korrektheten i den ena termen kontra den andra, möjliga (och omöjliga) tolkningsvarianter och slutligen tvingas välja den minst estetiska formuleringen, för att den är den kompromiss som tar hänsyn till alla kockar i soppan.

Här – här skriver jag. Bara jag. Jag skriver här och nu, följer tanken som flyger genom mitt huvud precis i den stund som fingrarna springer över tangentbordet och det blir som det blir. Skulle jag skriva den här texten om en kvart skulle den bli helt annorlunda. Kanske skulle den handla om måsar. Eller högafflar. Eller… vad som helst.

***

Nåväl. Klockan är sen och en intensiv helg är på väg att övergå till en troligtvis lika intensiv arbetsvecka. Om tre veckor är vi i Hamburg, sover trött innan vi möter upp flyttbilen på måndag morgon. Jag fattar fortfarande inte att det här är på riktigt. Tre veckor??

7 kommentarer till Outad

  1. Linda skriver:

    Gillar slutsatsen ”Ja. Det vill jag faktiskt.”
    Är glad för det. Jättebra inlägg.

  2. Vickan skriver:

    Och tänk om 3 år kommer du att stå där i Hannover och förvånat säga: ”3 år. Fatta 3 år. Vart tog de vägen?”.

    Funderar på om man kanske skulle ta och sätta ihop en liten skrift om att vara ”medföljande”. Vad man tänker innan och vad som sen faktiskt händer. Så har man kanske något att sysselsätta sig med på mina långa bussfärder. Fast jag kommer väl bara att somna och dregla ner hela anteckningsboken…

    • Jenny skriver:

      Hamburg, men annars tror jag att du har helt rätt. Schwooosssshh bara, sen sitter vi på himmet och skallrar ikapp med löständerna…😉 Det blir spännande att se hur mycket gemensamma erfarenheter av medföljandet vi kommer att ha – du gör ju ändå helt andra saker än jag kommer att göra… Jag ser inte ens på mig själv som medföljande – men det kanske jag kommer att göra, sen. Vi får se!

  3. pärlbesatt skriver:

    Min första tanke var Hoppas det inte var jag som gjorde nåt som röjde henne. Det säger lite om MIN hjärna, himmel.

    Vad skönt att det inte kändes värre än så.

    Det är mycket Fejans ”fel” tror jag, att namn-nätvärlden och nick-nätvärlden beblandat sig över det överskådligas gräns.

    • Jenny skriver:

      haha – närå. Jag har lyckats alldeles själv med att ”avslöja mig”! Med lite benägen hjälp från Googles multi-inloggningar i olika namn och modifjonger och mitt eget dåliga minne för hur jag är inloggad…!🙄

  4. Botilda skriver:

    Man växer!

    Kul att höra om medföljandeboksplaner! Jag skrev ihop ett utkast när jag gjorde min medföljarresa. Om inte annat var det bra att få formulera sig (det här var ju före bloggåldern).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: