*snörvl*

I ett slag, eller över en natt, har jag åldrats 50 år. Minst. Jag skämtar inte. Jag var snuvig igårkväll, men vaknade som en relativt pigg 85+-åring, med huvud i fem-tonsklassen. Inte mycket snuvigare än igår, men nyser i princip oupphörligen och känner mig invärtes marinerad i s**r. Najs. Jävligt najs. Eller inte.

Inte konstigt att gårdagskvällens djupa diskussioner med Linda, vilka vanligtvis faller i den rappt snattrande och kreativt synergistiska kategorin, plötsligt (från min sida) verkade utspelas i sirap. Min första tanke vid såna tillfällen är alltid: ”Herregud, ÄR jag såhär trög? Lite lagom gulligt impulsdrivet hejsan-hoppsan, ja. Men trög? Nejnejnej!” Och så får jag panik, förstås. My brain är ju det bästa jag har!

Men det är klart. Snormarinad kan faktiskt sänka den bäste.

Och det slog mig för en stund sen. Förkylning är en sån banal sjukdom, ändå tar den på något sätt (eller just därför) värdigheten ur en. Förvandlar en till ett hostande, nysande, snörvlande utmattat vrak – för lite snor? När jag var liten hade jag en period när jag intensivt rådbråkade min fyra- eller femåriga hjärna med det faktum att även kungen måste bajsa varje dag. Kungen! Och kronprinsessan Victoria hade blöja – fatta det, blöja!! (Fast jag tänke mig säkert spetsblöjor med guldbrodyr och en skär sidendyna att placera den kungliga eh, avföringen på.)

Det här var djupt allvarliga funderingar, och krävde mycken fundering. För mig som levde i sagoböckernas värld, där kungar och prinsessor var något utöver det vanliga, gick det liksom inte riktigt ihop – att även de måste inrätta sig i den biologiska ordningen som alla vi andra simpla bonntölpar.

Idag tänker jag att både kungen och kronprinsessan med stor sannolikhet snorar lika hjälplöst och snyter sig lika fruklöst som jag. Om än i spetsnäsdukar med monogram, istället för Kleenex-servetter. Men ändå. Inför en förkylning är vi ändå alla lika ömkliga.

***

Nu ska jag sätta på lite musik och lägga mig i soffan och titta på en Moderskepps-lektion. Tror att det är all ansträngning jag orkar med just nu. Hm – Photoshop eller Visuell kommunikation? Jösses, nu blev det ju jobbigt…

3 kommentarer till *snörvl*

  1. Linda skriver:

    Hej! Tack för igår (Oj, i förrgår är det redan, nu) – och våra diskussioner var grymt användbara för mig oavsett om du själv tyckte att du levererade dem i snormarinerat tempo eller ej. Och det kändes underbart och viktigt att få tid att ses innan ni reser, att ta vara på nuet i den ström av massor av händelser som annars inte får plats i tiden.

    När jag kom hem såg båda barnen bleka ut. Under kvällen fick S superhuvudvärk och kräktes (men är bättre nu) samtidigt som lilla miss E fick super-rinn-snuva. Så jag packade ihop dem och lade dem och mig utan att ens få skriva in en siffra i min affärsplan som tog form med än starkare energi i mitt huvud, och idag blev det dubbelVAB. Och det är inte er förkylning, det är en alldeles egen.

    Kram och hälsa alla! Ser fram emot att se var vi ska ses nästa gång … Ses!

    • Jenny skriver:

      Äsch då… Nåja. jag hoppas att ni inte fått med mina virus OCKSÅ, för det här var en eländig sort. Trodde man skulle vara fit for fight på ett par dar, men icke. Utför, utför går det. Nåja. Gott om virus finns det ju alltid såhär års, och så länge man lyckas ducka från kräkvarianterna, så kan jag fördra en snuva, även om den är besvärlig.

      Jag är dock både glad och tacksam att vi hann klämma in en träff innan vi drar. Nätet i all ära, men te och soffprat lirar liksom i en annan liga!

      (Däremot – jag får inte upp några bilder på din sajt idag heller. Ska kolla från jobbet nästa gång jag är där, men lite skumt är det. Är det FF som strular, eller Mac? Eller nån lokal Norra Utposterna-bugg?)

  2. Linda skriver:

    Hej!
    Nä, stämmer med bilderna, det är något som verkar ha trasslat sig fel webbmässigt, de syns inte här hemma heller. Har inte haft tid att kolla något mer på hur jag löser det, har haft sjuka men pratsamma barn i huset (Vad sägs om hotet från lilla miss E: ”Samuel, om inte du kommer hit och hjälper mig NU tänker jag komma och slå dig UTAN att säga förlåt.”?), och nu tänker jag till och med gå och lägga mig. Önskar dig friskhet! Krya på! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: