Nyfunnen läsglädje

Jag – som i vanlig ordning slapp köra – hann läsa ut både Alex Schulmans Skynda att älska och tidigare bloggade Långsamhetens lov.

Alex Schulman gjorde sig känd som bloggare genom att driva en rätt eh… elak blogg, om jag förstått saken rätt. Jag läste den aldrig, och vet bara vad jag hört och snappat upp. Däremot fick jag för ett tag sedan höra en person göra nån märklig, överlägsen utläggning om hur Alex Schulmans relation med sin pappa var skälet till att han hade ett så stort behov av uppmärksamhet och skrev en så elak blogg. Jag tyckte hela samtalet var obehagligt – men var själv så opåläst att jag inte kunde bemöta det mer konstruktivt än genom att humma lite undvikande och gå därifrån. Däremot tror jag att det var den där känslan, ilskan över vilt främmande människor som sätter sig till doms över hur ett barns relation till sina föräldrar präglar den vuxnes karaktär, hang-ups och skörheter… Det är väl för tusan sånt vi är formade av aillihop…!

Häromdagen fick jag se Skynda att älska i Pressbyrån – Alex Schulmans berättelse om relationen med sin pappa. Jag köpte den direkt, mycket på grund av det där obehagliga samtalet, faktiskt. Nu har jag plöjt den på bara några dagar och tycker att det är en fin berättelse. Läsupplevelsen ligger möjligen inte i själva språket, men berättelsen i sig är finstämd, personlig och nära på ett sätt som väcker en oerhörd mängd tankar hos mig. Jag reflekterar både som mina föräldrars barn, och som mina barns förälder.

***

Och så Långsamhetens lov, som jag redan har halvrecenserat (min vana trogen, att recensera böcker jag bara läst början på… *ehm*) – och vill skriva ännu mer om. Men nu har klockan blivit mycket och jag ska krypa till kojs istället för att sitta här och recensera böcker… Jag ber att få återkomma om långsamheten – antagligen ur flera perspektiv.

För den som undgått  den saken, kan jag berätta att boken gjort stort intryck och lär leva kvar med mig ett bra tag framöver. Och det lär märkas här också.

***

Jag har dock packat om handväskan med ny läsning: Stephen Kings Revolvermannen. Jag har försökt läsa den tidigare, utan att förstå tjusningen. Men det var innan hela serien var färdigskriven – den låg i ganska många år som ofullständigt verk, två böcker skrivna och fler utlovade, men ingen visste hur många eller när de skulle dyka upp. Nu är serien fullständig och benämns ibland som Stephen Kings livsepos. När jag läser om de senare delarna i serien blir jag väldigt nyfiken så jag ska definitivt ge serien en chans!

En stor glädje i mig just nu är att jag överhuvudtaget läser. Så många år har gått när läsningen på något sätt blivit det som sorterats bort, när orken inte funnits där. Fullt naturligt, säger många – men för mig är det också märkligt, eftersom jag i hela mitt liv varit en läsande människa. Hur kunde JAG, av alla, tappa bort läsandet?? Det känns lite som att ha förlorat – och återfunnit – en bit av sig själv. En bit jag från och med nu ska vara rädd och aktsam om – och framför allt uppmärksam, kanske.

En kommentar till Nyfunnen läsglädje

  1. ylva skriver:

    ville bara säga att jag är så glad att vi får ”följa med” och att ni klarat er bra i snöovädret🙂. och vad bra att du kommit igång med läsandet igen!

    kram kram,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: