Nattugglan hoar – igen

Jag fick en kommentar igår, som fick mig att lite skuldmedvetet flina åt mig själv. Den gick ungefär ut på att jag flyttat till en ny stad i ett nytt land, men lik förbannat sitter jag uppe och ugglar på nätterna.

Sant. Touché. Guilty as charged.

Här sitter jag igen, natten är mörk utanför fönstren, staden har tystnat och världen är min, bara min. För en stund. Tittar på kursfilmer, filosoferar över livet och funderar på vad morgondagen ska bjuda. Inga stora projekt. Som jag skrev tidigare – varenda liten småsak är ett jätteprojekt, en enorm urladdning. Imorgon behövs återuppladdning – kanske för ett nytt projekt på fredag.

Däremot ska jag ringa skolan imorgon. Det känns på något sätt lättare nu när man ändå har mött ETT barn som går där och hört om EN familj som är nöjd med skolan. Sonen vill börja skolan, det vet jag. Han är nervös och blyg och rädd (som mor sin), men också nyfiken. Hans favoritbok är ett uppslagsverk för barn som jag köpte i julklapp åt båda barnen – men jag tror jag får köpa ett eget åt lillbrorsan så småningom, för jag tror inte att han fått peta på den här en enda gång.

Det har jag ju faktiskt lovat att vi ska göra imorgon. Läsa böcker. Minst tusen. Eller åtminstone tjugo. Det blir bra. Lagom ansträngande för oss allihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: