Om bloggrensning och megafoner

Jag började faktiskt rensa Readern häromdagen. Jaja, jag vet – ni har varit med om det förut. Det tar nån vecka sen är jag tillbaka på samma övermänskliga antal bloggar att följa. Eller ännu fler, som en digital jojobantning.

Den här gången rensar jag hursomhelst lite mer brutalt än jag gjort förut. För sanningen om bloggsverige är att det är så mycket storskrävlande skitsnack att man skulle bli trött för mindre.

Den här bilden har jag visat förut.  Den handlar om marknadsförarna som till varje pris och med megafon vill sprida sina Heliga Kor – förlåt, Budskap ska det vara – medan mottagarna/konsumenterna/kunderna spyr på eländet. Det ska vara en bild av hur traditionell reklam spelat ut sin roll, och hur det som kallas sociala medier kommer som riddar Ivanhoe för att frälsa de arma satarna med dialogbaserat varumärkesbyggande.

En fin bild – och visst pekar den på ett verkligt problem: Megafonmarknadsföring suger, och får folk att vilja spy. Men megafonerna är precis lika vanliga i sociala kanaler, bland de experter som själva talar om just det här temat. Och de nya marknadskonsulternas svador är precis lika pepprade med innehållslösa floskler och corporate bullshit som de gamla.

Same shit, different name, helt enkelt.

Ja, jag har nog ändrat uppfattning om mycket sedan jag visade den här bilden sist. Jag var ganska naiv den gången, godtrogen och glad åt något spännande som lovade gott – nu har jag hittat en skepsis som känns ganska sund. Visst finns möjligheter och potential, men redan idag gör alltför många käpprätt åt håvete galet – och de gör det med buller och bång. Och megafon.

Därför rensade jag igår min Google Reader-mapp för ”Medier och kommunikation”. Raskt och effektivt gick det, några (få) utvalda favoriter flyttades till favoritmappen och sen åkte hela resten av mappen i soporna. Nu är ju jag i ett läge där jag kan kosta på mig att göra så – jag behöver just nu inte känna mig tvungen att lyssna på det där tomma dravlet som dagligen fyllde den där mappen med i runda slängar 100 poster. Det ena inlägget det andra likt, och inget av dem hade något att säga som jag inte hört förut och än mindre något som egentligen betyder något.

Att för en tid hoppa ur hamsterhjulet kommer garanterat att innebära både det ena och det andra. Saker ser helt enkelt annorlunda ut härifrån. Från en stillastående plats hinner jag se saker och ting för vad de är, inte bara dras med i det snattrande lämmeltåget. Jag hinner tänka själv, och inte bara bejubla Kejsarens nya kläder för att alla andra gör det – för att det verkar vara det nya svarta.

Att rensa Readern är en liten detalj, i sig betyder det ingenting. Men någonstans tror jag att det har ett symbolvärde. Och jag tror att det kommer att föda ett nyare, skarpare och mer självständigt sätt att se och tänka. Det ser jag fram emot.

6 kommentarer till Om bloggrensning och megafoner

  1. pärlbesatt skriver:

    Och Ego-jag hoppas du tittar in hos mig once in a while. Borde sagt det på tüska istället, men jag är för mör idag.

    • Jenny skriver:

      Och minst lika möra jag är mest tacksam för kommentarer på Schwenschka…😉

      Självklart. Vänners bloggar är en sak, andras något helt annat.

  2. Frk F skriver:

    Ha…helt underbart! Skulle inte kunna säga det bättre själv. En floskel är en floskel om än i sociala medier😉

    • Jenny skriver:

      Tackar! De enda bloggar jag har svårt att rensa i är de kreativa – men det går där också. Såna som bara handlar om att förhäva sig, de ryker där också. Och såna som inte visar hela inlägg i readern, förstås…😉

  3. ylva skriver:

    hej du! ja, näe… jag är inte ett dugg insatt, känner jag, men av någon anledning är jag inte ett dugg förvånad. same shit, different name är rätt vanligt ändå. men apropå reader så kan jag erkänna att jag faktiskt provar sedan någon vecka tillbaka och jag känner mig minst lika ja-näeig vad gäller den för praktiskt är det ju, men jag har så svårt att kliva ur och kommentera *suck*. så jag har faktiskt hängt med här, utan att säga något😦. fast nu har jag ju börjat så det är ju ingen hejd😉. ”by-skolan” tycker jag låter jättebra🙂. och även om det låter så stort att skicka iväg barnen till en skola istället för ett dagis så är jag ganska säker på att ni kommer att gilla det! jag var så skeptiskt i början här. kände mig inte alls bekväm med idén att skicka en 3-åring till skolan, men det funkar jättebra för barnen. de älskar det och de lär sig massor. det är också väldigt noga kontrollerat, vad de kan och inte kan. hur de utvecklas. har en nära vän i sverige som upptäckte att på hennes dotters dagis visste de inte vad tjejen hade gjort över huvudtaget. hon var ju bara tyst och snäll så de hade alldeles glömt bort henne😮. hittade inte ens en pärlplatta, för hon hade inte fått vara med på något alls. blev alldeles ledsen när jag hörde det. skulle kunna skriva mycket mer, men ville mest säga att jag tror att ni kommer att trivas allesammans😉. och det där med den drömska sävligheten… den är rätt normal, tror jag. man gör lätt så först när man inser att man faktiskt KAN (och det kan nog vara nyttigt en liten stund😉 ). fast har du lika mycket luther i dig som jag så kommer du snart att upptäcka några saker. först kommer du kanske att komma på att skälet till att du gör saker långsammare än tidigare är inte bara för att du just kan, men också för att du är rädd att plötsligt inte ha något att göra. de flesta behöver liksom ha något som måste göras sedan. sedan kommer du förmodligen att göra en av två möjliga förändringar. antingen kommer du att leta reda på ett vanligt jobb igen, eller så kommer du att se till att ha m-a-s-s-o-r att göra. för du kommer nog att uppleva att du liksom inte har någon ursäkt längre. om du inte går till jobbet (för det här kan man uppleva när man jobbar hemifrån också, iallafall om man är lite som jag) så har du ingen ursäkt att inte träna, inte laga riktig mat, inte skriva den där boken du har i huvudet, inte stryka allas kläder, inte se till att hemmet är välstädat, inte se till att barnen aktiveras ordentligt, inte vara supermamma, inte göra precis allting du drömt om att du skulle göra om du inte var tvungen att gå till jobbet, inte lära dig allt du skulle vilja kunna, inte bjuda hem folk på middagar, inte vara organiserad, inte… osv. och slutligen hittar du den ultimata balansen någonstans😉. hoppas man iallafall *lol*. men jag har allt hopp i världen för dig😉.

    hmm… nu blidde det långt igen. men ville ändå säga att det är en himla bra med en 3-kalender som man kommer ihåg att skriva i varje kväll😉. och det var en väldigt, väldigt snäll sak att säga🙂.

    många kramar,

    • Jenny skriver:

      Vet du – just nu är jag så däckad av fullkomlig utmattning, att jag visst tycker att jag har en ursäkt – till allting. Och jag tror nog att den där utmattningen nånstans är normal den också. Jag tänker på den som ett slags ”kulturell jetlag” – och den får väl ta lite tid på sig den också.

      Sen är det nog bara att hacka i sig: jag är inget bra på att vara hemmamorsa och stimulera barnen på heltid. De blir galna, jag blir galen, alla blir galna på varann… (Sen är det ju lite taskig tajming även där – i att min rygg är så paj att jag mest får stå rakryggad och still när vi är i parken etc. Man är inte särskilt kul när man har ont, den saken är klar…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: