Dialog med 6-åring

Äldste sonen zappar efter lämplig eftermiddagsunderhållning. Jag vill gärna att han ska välja något som lillebror kan tänkas uppskatta (till skillnad från Japan-producerat skräp som brukar visas såhär dags).

Jag: Jamen, Familjen Flinta är väl kul – det tittade jag på när jag var liten!

E: Va?! Fanns det då?

Jag (kan inte låta bli att skoja): Ja, det ser du väl – det är ju från stenåldern juh.

E (med stort allvar): Jaa…

6 kommentarer till Dialog med 6-åring

  1. Per Stromsjo skriver:

    Obetalbart!🙂

    Påminner, på något sätt, om det traumatiska ögonblick när jag första gången omtalades som ”farbror”. En kvinna läxade (på avstånd men hörbart för nyfikna öron) upp sitt barn som vinglat i vägen för promenerande mig. Du får inte köra i vägen för farbrorn. Det tog ett betydande antal sekunder innan jag kopplade till att det var *MOI* hon åsyftade. Rysning. Jag var väl tretti, typ.

    • Jenny skriver:

      *garvar*
      Vi har en grinig granne inunder som klagar på ungefär allt vi gör. (I söndags till exempel duschade vi och gjorde oss i ordning för Legolandresan – när hon ville ha sovmorgon! Mein Gott!)

      Jag har börjat benämna henne ”Arga tanten” när vi går förbi hennes dörr. Jag tror hon är 25…!😀

  2. Per Stromsjo skriver:

    (Jojo. Tanter och farbröder, förenen eder.)

    Otaktisk hon är. Om ni bara får duscha och ge er av mot Legoland så kan hon ha sovmorgon halva da’n se’n. Jaja, sådär kan det bli i lyhörda Wohnungen.

    • Jenny skriver:

      My thoughts exactly. Men jo, det är lyhört här. Vi bor i en kåk som är hopsmälld kort efter kriget, och det var väl lite brådis då, och inte så jädra noga med kvalisorten och sådär…🙄

  3. Per Stromsjo skriver:

    Det är givetvis ingen tröst men jag associerar till ett ruckligt hotell jag bodde på i Paris. Sängen var väl normalstor och lite sjabbig, rummet var inte särskilt mycket större än sängen och låg omedelbart innanför en totalt ljudgenomtränglig dörr strategiskt placerad framför den plats på våningsplanet där folk fick stå både länge och väl och vänta på den olidligt långsamma hissen (och vad gör man då om inte pratar?) Papier mache över etablissemanget som helhet och bortåt två papp per natt skulle de ha, vill jag minnas. Resebyrån satte upp en förvånad min när jag klagade, det här var enligt uppgift över genomsnittet. Så nej, man kanske inte ska släpa med sina ombonade nordbo-föreställningar om det gedigna ljudisolerade boendet. Inte ens i Tyskland, alla gånger…

    • Jenny skriver:

      Aha. Kulturkrock, kapitel 837…? Jag fattar. Frågan är bara hur jag förklarar det för barnen…!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: