Om Julia Skott och en photoshoppad verklighet

Julia Skott skriver mycket bra. Framför allt mycket, som är bra. Inte minst om kroppsideal, BMI och det faktum att ”tjock” faktiskt inte är ett värdeord. Jag hoppas att jag har länkat till dessa inlägg redan tidigare, fast jag är så mosig i skallen nuförtiden så det kan hända att bara ni som följer mina delade prylar i Google Reader har sett mina ivriga gillningar. Nåväl, nu har jag länkat åtminstone.

(Missa förresten inte bloggprojektet Kroppsbilder: kroppar, siffror och inte ett pekfinger så långt ögat kan nå. Eller jo – bland kommentarerna, men… jaja. Det får man väl leva med.)

Hursomhelst – idag har Julia Skott lekt med Photoshop ungefär som jag lekte och reflekterade för några veckor sedan – fast med ett porträtt av sig själv i halvfigur istället för ansiktsbilden jag jobbade med. Min utgångspunkt var ju också en annan, mer ”Tjohej vad kul det är med photoshop”. Först senare, när jag blivit fartblind och börjat dra hejvilt i allting – för att ”göra vackrare” utan att riktigt komma ihåg att behålla det som är jag i den sista bilden – började den bittra eftersmaken göra sig påmind. Eftertankens kranka blekhet – Photoshop Edition.

Men jag tyckte ändå att det var lite roligt att se någon annan reflektera över samma grej – samma viktiga grej, för tusan! Att vi lever i ett helt samhälle som blivit lite fartblinda vad gäller skönhet, äkthet och modifieringsmöjligheter.

***

(Jag fick förresten en kommentar till det där andra av mina retuschinlägg, det med den mest ”extrema bilden”, som jag hade tänkt kommentera tillbaka i ett senare inlägg – det kan väl passa här. Linda skrev att sista bilden var sämre, för att den inte längre var jag – och det håller jag med om. Men den ligger nog ändå närmare det som är ett slags ”normativt ideal” – kvinnor ska inte vara grovt tillyxade som jag, utan finmejslade och väna – gärna lite skimriga som mitt alter-photoshop-ego. Sen att det inte längre ser ut som jag… det är en annan femma. Åtminstone ur ”ideal-perspektivet” jag ville illustrera.)

***

Fem minuter med photoshop – och utan att vara proffs. Julias figur är möjligen lite för Barbie-kurvig för att kännas riktigt trovärdig – men fem minuter är fem minuter. Jag lade iofs mer tid på min retuschering, eftersom det var en kursövning – men faktum kvarstår: Det går att göra mycket utan att vara proffs och utan att lägga ner eoner av tid. Men de som formar vår uppfattning om hur saker och ting ”ska ” se ut, de ÄR proffs…

Jag gillar för övrigt exemplet Britney Spears (även den länken är uppfiskad från Julias blogg) som släppt bilder av sig själv – före-Photoshop och efter-Photoshop. Underbart – att för en gångs skull få se en stjärna med sina alldeles egna egna kurvor, celluliter, knöliga  och rödblommiga knän och allt.

Och samtidigt – när man ser bilderna brevid varann… Verkligheten precis brevid den tillputsade versionen som man dagligen matas med och egentligen inte reagerar för längre, då ser de retuschade bilderna plötsligt lite… läskiga ut. Barbie-ben. Hur kan någon tycka att det där ser mänskligt ut överhuvudtaget?

Fast i vanliga fall reagerar jag inte. Gör du?

Annonser

2 Responses to Om Julia Skott och en photoshoppad verklighet

  1. Elin I. skriver:

    Jag har ju i någon mån slutat ta reklambilder av kläder och smink på allvar (för att nu inte tala om hårfärgsförpackningar). Jag vet ju ändå att hur produkten ser ut på bilden antagligen inte har någonting med verkligheten att göra, eftersom alla bilder är photoshoppade tills de ser tillräckligt snygga ut. Därför ger den heller ingen ledning om hur produkten skulle se ut på mig, ens om jag hade modellens färger och proportioner.

    Den insikten hjälpte mig också att bli av med massor av mina komplex. Inte ens modeller ser ut som modeller, och då blir det rent vansinne att sträva efter de idealen. Bättre att acceptera sig själv som man är och välja sina egna, mer realistiska, ideal.

    • Jenny skriver:

      Jomen, precis – det är ju därför det GÖR så stor skillnad när en världskändis som Britney visar före- och efterbilderna, just för att det blir så tydligt då. Jag håller alltså inte med Jezebel-bloggen om att verkligt mod är att BARA släppa före-bilderna. Att släppa båda är att utmana hela branschen…

      Det jag lärde mig av mina egna photoshop-experiment var att även om jag gillade bilden som den såg ut från början – tillyxad och dan, så förlorade jag snabbt perspektivet när jag BÖRJADE skruva på den… Vips hade hela referensramen förskjutits – och det gick FORT!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: