Det är ingen konst att vara modig…

…om man inte är rädd. Sagt – eller skrivet, antar jag – av Tove Jansson, en kvinna med huvudet på skaft. I vilken utsträckning mitt huvud sitter på skaft eller inte kan vi låta vara osagt, däremot kan jag intyga att jag haft alla nerverna på skaft idag – sedan jag bestämt mig för att idag skulle det ske. Bilen Gulliver (vars tyska registreringsplåtar jag ännu inte kommit över…!) skulle lirkas ur Lilliput-garaget och sedan manövreras genom gator och torg till lillsonens kindergarten.

Han är otroligt tapper som traskar på brevid mig till och från U-bahnstationerna, på väg till och från dagis – men han är så trött när vi kommer hem att jag fått samvetskval varenda gång. Och tänkt att förr eller senare måste jag lära mig att hämta med bil.

Men så var det ju då detta – att tyska garage inte riktigt är anpassade för svenska familjevagnar, närmare bestämt den Saab 9-5 som jag var så glad åt för några år sedan när den innebar att jag kunde få med syskonbarnvagnen i bagaget. (Att jag sen inte gjorde sådana utflykter särskilt många gånger, det hör ju inte hit.) Det går in en DN med söndagsbilaga på båda sidor om sidobackspeglarna när man passerar garageporten, men mer är det inte. Och lika trångt är det vid själva parkeringsrutorna…

Nåväl – jag fick ut bilskrället och igång GPS-en och lyckades köra dit jag skulle utan felkörningar eller fadäser. Utom när jag var mitt i en korsning och flera bilar runtomkring började tuta ilsket. Reflexen sa givetvis att det måste vara jag som gjort något tokigt – men jag hade grönt ljus och höll inte på att krocka med någon så det måste ha varit någon annan det tutades på, inte die dumme Schwede. Den här gången. Jag hittade till och med en parkeringsplats jag bara kunde köra rakt in i, utan att försöka lista ut hur man gör när man fickparkerar nu igen. Och hem kom jag, fick in bilen i lilleputtgaraget igen, utan missöden.

Och allt detta trots att jag hade ont i magen och ångest hela förmiddagen för att jag bestämt mig för att idag skulle det ske. Som sagt. Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

Dessutom fick jag en sedan länge efterlängtad belöning, som bragdmedalj efter övningen:

4 kommentarer till Det är ingen konst att vara modig…

  1. Elin skriver:

    Modigt! Bra jobbat och grattis till belöningen!

  2. Marie skriver:

    Heja! Själv har jag ännu inte kommit dithän.. men snart så.

  3. What a material of un-ambiguity and preserveness of
    valuable familiarity on the topic of unexpected emotions.

  4. I rarely leave comments, but i did a few searching and wound up here Det är ingen konst att vara modig Himmel & Ord.
    And I actually do have a couple of questions for you if you don’t mind. Could it be just me or does it seem like some of these comments appear like they are written by brain dead folks?😛 And, if you are writing on additional online social sites, I would like to follow everything new you have to post. Could you make a list of all of all your communal sites like your twitter feed, Facebook page or linkedin profile?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: