För två och ett halvt år sen, på ett ungefär, brakade min rygg ihop – om än möjligen inte just så dramatiskt. Jag fick ondare och ondare, än här, än där, men tydligt kopplat till nedre ländryggen.
Jag var den gången oändligt tacksam för min sjukvårdsförsäkring, som gjorde att jag på en vecka blankt, räknat från min första kontakt (som jag givetvis sköt upp tills jag överhuvudtaget inte kunde stå upp på grund av de intensiva smärtorna… Lite dum i huvudet har jag ju alltid varit), både fick träffa en av rikets mest ansedda (och svindyra – fast det stod ju försäkringsbolaget för, tack och lov!) ryggortopeder OCH blivit magnetröntgad.
I landstingets regi tar en sådan process 6-12 månader, vilket jag skulle kunna skriva många bloggkilometrar om. Ideologiskt sett tycker jag inte att sjukförsäkringar borde behövas, men… de behövs tydligen.
Det var för övrigt denne högt ansedde ortoped som kläckte ur sig den numera bevingade repliken ”Hade du levt på stenåldern hade du varit död vid den här åldern”, till mig som satt upptryckt i besöksstolen i hans mottagning och stålsatte mig för att inte avgrundsvråla av smärta. Jag misstänker att smärtan blev hans räddning, för jag måste erkänna att jag lät honom komma jävligt lindrigt undan med den repliken. Men, men – alla gör vi våra misstag.
Hursomhelst. Min ländrygg kommer alltid att vara min svaga länk, och är väl tekniskt sett några år äldre och mer sliten än min födelseattest skulle antyda, men på hela taget är jag återställd. Men – nu börjas det visst igen, ändå. För idag var sambon hos en (allmänpraktiserande och troligen betydligt billigare än min) läkare med sin rygg och fick akutremiss till sjukgymnast – och diagnosen: diskbråck.
Så nu får det fanimej vara slut med snöeländet, för det fattar man ju vem som får skotta häromkring i år!
Himmel & Ord 
Måste kännas bra att få tillfälle till lite rejäl snöskottning innan man blir en simpel lägenhetsinvånare lagom till våren då… 😉
Haha – vet du jag var rätt tacksam över att det inte var så ”rejält” den här gången (trots att trafikkaoset antydde något helt annat). Det var kvickt gjort – tricket (har jag lärt mig den hårda vägen) är att hålla efter från början.
Så jag börjar bli som grannen, han hinner inte mer än se den första flingan, så är han ute och fångar den med skoveln! 🙂
Framför allt hålla efter medan det är minusgrader. Av för mig förborgad anledning blir exakt samma snö flerfaldigt tyngre att hantera i blidväder. Har man riktig tur hinner den se’n frysa igen. Då behöver man inte bekymra sig om snö längre. Då har man is.
Lägenhet har sina fördelar.
Haha – ja, lägenhet har sina fördelar. Jag har tänkt på den saken rätt många gånger sen vi flyttade till hus… Det var bara så självklart för mig, har man barn måste man bo i hus (för det gjorde jag när jag var barn). Det var ett oreflekterat beslut, idag ser jag nog fördelar med både det ena och det andra. Det blir spännande att se vad jag tycker om tre år!
Enligt din metodik borde jag ha skottat idag. Det har jag inte. Attans. Men jag lär ha morgondagen på mig om man får tro väderrapporten…! 🙂
[…] hade jag så ont att jag inte kunde vare sig sitta, ligga eller stå någon längre stund i taget. Första läkarbesöket har jag berättat om flera gånger, men jag var glad och tacksam att ha haft en […]